det finns kanske ett antal par i världen som varit tillsammans längre än mina föräldrar, så det är väl inte är något märkvärdigt att dom har hållt ihop i 36 år. men för mig är det rätt märkvärdigt. jag är den enda av mina närmsta vänner, om man bortser från LA-skaran, som har föräldrar som fortfarande är tillsammans.
men det är inte grejen. grejen är att dom är fan kära i varandra, efter 36 år. min pappa säger till min mamma att hon är snygg, oftast när hon har någon ny tröja på sig eller som igår när hon hade klipp sig. pappa säger hennes namn när hon inte är där. mamma undrar varför pappa inte ringt när han varit borta en hel dag. och så vidare.
dom är helt olika, natt och dag. pappa är ordningsam - mamma är slarvig. pappa ser problem - mamma lösningar. pappa är allas vän - mamma väljer sina vänner. men någonstans är dom väl lika då. mer blandning än vad jag är går knappt att bli.
humor är stört viktigt. imorse sa mamma följande:
om du blandar ihop våra saker slår jag ihjäl dig.pappa svarar:
ja, du har väl en del mord på ditt samvete. 1 minuts paus, sedan: 3 tror jag, du är den typen.humor på hög nivå.
men jag är så imponerad över det. 36 år och fortfarande kära. det är ju helt absurt. fast mest gulligt är, att dom kan inte kramas för länge för då får mamma panik och dom kan inte hålla varandra i handen för pappa känner sig fångad. kärlek kan visa sig på många andra sätt än sådant. det gillar jag.