Jag gillar med att se kändisar, det lät som dom hade roligt förövrigt med. Men jag valde att stanna hemma denna lördag. Vilket såhär i efterhand känns fruktansvärt tråkigt, men ändå så sinnessjukt skönt. Jag unnar mig att stanna hemma liksom, precis som jag har unnat mig att shoppa idag. Det är så jag rullar. Unnar mig.
Nej, nu får mor och far ta och boka NYC. Annars drar jag till bilden! M-I-fucking-A-M-I
Okej. DENNA bruden har tydligen haft Joel Kinnaman inne i sig. Det bevisar vad killar tänker med. Hon är säkert astrevlig och snäll tjej, men hon är hjärndöd för hon har själv valt att se ut som hon gör. Fula jävla människa. Och inte pga av gener, utom pga egen vilja. Sinnes my friends. Sinnes.
Tuesday, February 23, 2010
jag har blivit kär i en amerikan, eller två rättare sagt.
Vi har just bokat biljetter till COACHELLA. Inte skit tråkig lineup.Jag har dessutom unnat mig en Mac. Det känns fint med en ny, fresh dator. Annars är det mest jobb och plugg faktiskt. Rätt vanligt liv i LA. Har dessutom varit varmt, fast jag har ju inte fått ta del av det. I helgen ska jag fan ligga vid poolen om det så bara är 15 grader.
Nu ska vi till någon lounge på Melrose. Jaja. Allt är bra vänner, det är det vikigaste.
Jag ramlade ner för trappan i vår nya lägenhet igår, det var kul och svanskotan lär smärta ett tag till.
LA gör mig trött och det känns som jag varit tillbaka länge, eller aldrig varit hemma för den delen. Skönt att vara tillbaka, saknar familjen. Så är det.
Virus på min PC med. Nu bir det shopping spree på The Grove och Apple Store i helgen. Jag kan inte ha en Mac utan en iPhone, det är en tvångstanke.
Nu är jag tillbaka i L.A, jetlaggad som vanligt och hungrig. Orkar inte göra något så nu väntar jag på att Mickis eller Sanna vaknar så dom kan göra kaffe åt mig. Jag har vant mig vid att bli omhändertagen nu, jag saknar redan min mors matlagning!
Måste försöka somna om. Men jag saknar min säng, den som är kvar på Ocean Park alltså. Vi får hämta den snart. Den är en dröm för bra för att vara sann. Bättre än min säng hemma i Sverige på långa vägar.
Jag har fått några jävla vita fläckar på ryggen. Så var jag på Vårdcentralen, som förövrigt kostade 50 kronor att gå till vilket fick mig att inse hur bra detta landet är. Men ja, så sa dom att det va pigmentfläckar! Jag vill inte ha vita pigmentfläckar. Så nu ska jag till läkaren imorgon och kolla om det var det eller inte, dom sa att det kan komma för man vart i solen mycket, men jag vet inte om jag vill påstå att jag varit mer i solen än någon annan. Bara året om ett par gånger.
Efter det, ska jag äta lunch med Tuva och hennes mor. Sen ska jag enligt rutin följa med hem till familjen Jonsson/Oskarsson och lägga mig på divanen. Den där soffan. Den kommer jag sakna.
LA om en vecka. Jag byter ICA mot Trader Joes, häng med bebis och familj mot singelbrudar och avskum till män, kvällar i bekväma soffor mot nätter i Hollywood, raggsockar och gummistövlar mot tajta jeans och högklackat, snö mot vårsol. Som sagt, en mix av balla och oballa prylar.
Hemma kollar man en del film, Johan Falk har jag kollat. Sämre producerade filmer är fan svårt att hitta, men det var en tvångstanke att se alla utan att ha sett Noll Tolerans, Livvakterna och Den tredje vågen. Johan Falk tycker om att säga "duu, lugn". Jag får kalla kårar av hans äckliga röst. Jävla Eklund, han är creepy. Duu, lugn.
Men Joel Kinnaman är okej. Fast inte som Frank Wagner. Men annars, ja, då är han helt okej.
Monday, January 18, 2010
Jag gör inte så mycket när jag är hemma, hänger med Tessan och Tuva mest. Jag är avundsjuk på Tuvas liv, det får jag erkänna. Helt bekymmerslöst. Hon verkar ju fattat det med för hon gnäller sällan. Bara skrattar och kollar.
Här sitter jag, osminkad och i pappas träningsbyxor med en filt över axlarna. Det börjar bli dags att ta en dusch nu snart tror jag dessutom. Imorgon ska jag ta på mig riktiga kläder och kanske även smink om jag orkar, mascara is out of the question. På onsdag måste jag ha mascara, då ska jag träffa folk som inte tillhör min familje-klan.
Jag saknar inte L.A det minsta. Oroväckande. Fast min vardag i LA är ju tuffare än min lediga tid här nu. Men skulle jag ha en riktig vardag här och ett riktigt liv som inte består av mammas mat och ledig tid, så föredrar jag min vackra och hårda L.A-vardag.
Allt är lättare hemma, fan till er som inte förstår hur jobbigt det är att bo på andra sidan jordklotet och hur komplicerat USA är som land. I allt. Från att tanka bilen till att posta ett brev till att få jobba lagligt. Sveriges västkust versus Amerikas. Och vi kanske inte ska överdriva, livet i Los Angeles kan vara stört soft. På gräns till omänskligt bra.
Och jag har tvingat min familj att inte äta julmat, dom ska ha en helt vanlig dag säger dom. För jag vill ha jul när jag kommer hem. Undra om dom spelar in Karl-Bertil Jonssons Julafton. Den brukar vi se på.
Mitt måste nummer ett är att jag måste packa ihop mina saker igen, jobbigt! Jag har ju precis vaknat från en nap liksom. Mitt måste nummer två är att måste sluta lyssna på Håkan. Men jag har problem med att få ut han ur skallen.
Och jag har noll i julkänsla, fast det är inte varmt här ens. Men det är fortfarande klarblå himmel och sol, såklart, klarblå himmel brukar medföra sol.
Hur som, imorgon försöker vi på nytt och drar hem. Julafton in the air! Och en förlängd jul för den firas i efterhand. Det blir balls som vi säger här.
Okej. Det börjar kanske bli tjatigt. Men här är han igen. Justin Brescia mina damer och herrar. The one and only. Löjligt snygg. Utseende är allt I tell ya!
Ja, men jag gör det. Jag skiter i hur positiv man ska vara, och hur man inte kan styra över väder och hur allt händer av en anledning.
För jag vill inte vara här. Pga flera anledningar. Jag vill hem, helst igår.
Jag är så jävla hungrig men kan inte äta, jag vill inte prata med någon. Och om någon säger att jag ska rycka upp mig ska jag kicka dom i the nuts. Eller om någon säger att det bara är en dag på året ska jag kicka dom in the nuts. Eller att dom är vana vid att fira jul borta ska jag kicka dom in the nuts. Allt är psykologiskt och jag har varit inställt på att dra hem.
Jag hatar alla på Facebook som skriver att det är kallt och julfint hemma.
Jag är arg och ledsen. Och vill att alla ska låta mig vara.
Nu har jag just kommit hem från historiens längsta dag, är semi hungrig och så skriker våra jävla granne eller något. Det är typ ett skämt. Vi vet inte var det kommer från heller, vi kan liksom inte lokalisera skriket. Ett par gånger i veckan, i ett halvår. Jag vill skjuta den jäveln. Allvarligt, han är stört efterbliven.
Utöver det har jag gjort min sista final, påbörjat packning och inte fattat att jag ska dra hem över jul. Om en dag dessutom.
Sett och hört att det finns snö i Sverige. En förändring nalkas i fröken Jonssons liv. Nu byts nätter i Hollywood, stadsliv och sommarkläder ut med ja, svenneliv och raggsockar.
När jag kommer tillbaka ska jag flytta in i en rätt fräsch lägenhet i West Hollywood. Salli och Rosengren stannar här, i Santa Monica. Fan va jag inte vill det. Bo utan dom.
Nu började han skrika igen. Han kommer jag inte sakna, thats for sure.
Idag bytte jag mina vårrullar och diet coke mot ungsbakad lax, basilika potatis och vatten. Så nu kanske någon vill gifta sig med mig ändå, broder Jonsson.
M är världens bästa, fixat min spotify, lagt till en ny spellista och bara varit grym att prata med rent allmänt. Jag citerar och säger oball att sakna folk, ball att ha folk att sakna.
Ni vet, ibland när man är student låtsas man att man har mer pengar än vad man har. Så när man inser att man levt över sina tillgångar, då måste man gå från att äta ute varje dag till att äta hemma.
Andreas Jonsson säger att ingen man kommer vilja gifta sig med mig för att jag inte kan laga mat. Jag vet inte det du, lille man. För idag, ja då värmde jag på 2 vårrullar/crepes (vet inte riktigt vad det ska likna), brände ägg så att det stinker så mycket i lägenheten att jag vill skära av mig näsan. Sen åt jag mina vårrullar, med sour creme till. Och rostad lök. Och drack en Diet Coke (höjdpunkten). Och ja! Det var meningen att jag skulle äta vårrullar och stekt ägg från början. Helt sinnes såhär i efterhand.
Drömkvinnan! Det ÄR jag.
Fast jag kan faktiskt laga mat om jag vill, men jag vill inte bara.
fy fan för hysterin kring den nya Twilight-filmen. och samma för han robert pattinson, han är icke het. det är han icke. för jag bestämmer ju sånt, vem som är het och inte.
Nej, nu tar jag ledigt en vecka. Jänkarna firar en holiday. Så jag smakar på whisky imorgon, och äter en massa mat dagen efter. Tacksägelse.
Monday, November 23, 2009
Sallis upptäckt!
"Med iPhone kan man ju sitta på toan och facebooka samtidigt. Fråga om Justin sitter på toan nu när ni chattar. Jag önskar också jag hade en lugn stund i livet, killar kan ju ta med sig 3 tidningar in på toan och sitta där ett tag. Jag är mer in och ut på 30 sekunder, det är lite tråkigt"
Såhär har jag suttit nu, med mina nypedikerade fötter på en barstol och kollat på Grey's Anatomy medans Salli har sytt och klippt i tyger. Vi har även pratat lite dalmål som vi brukar, hon kan för hon är från Rättvik. Jag kan inte men det skiter jag lite i.
Annars vaknade jag runt 13-tiden, åt lite frukost, duschade, gick runt här hemma till klockan fyra, gick till skolan för att göra en läxa och kolla på Californication eftersom vårt internet inte brukar vara snabbt nog. Vilket det ju sen visade sig vara för jag kunde kolla Grey's.
Idag fick jag post! Jag älskar att få post. Marie Claire. Jag har börjat prenumerera på Marie Claire. Varför kan man undra i ett land som rullar med fetingmagasin som Vogue. Svaret är lätt, det var ett misstag. Helt plötsligt efter ett par klick på någon sida hade jag 12 nummer av Marie Claire. Va fan hände tänkte jag men insåg snabbt att det rörde sig om 8 dollar. Det kan det vara värt, för lite post!
Nu är jag hungrig. Kanske blir någon typ av lättlagad mat och The Hills. Jag saknar mammas mat, men om 25 dagar så! Då blir det mammas mat igen. Och somna på Andreas soffa. Och hänga med en 5 månader gammal människa. Fina saker my friends.
Idag hörni hörde jag en underlig grej, en fullt vuxen man på 27 år som aldrig ätit en Big Mac. Och hans flickvän, äter allt separat när hon äter en. Delar liksom upp sallad, kött och bröd.
Igår va vi ute och det gick från världens minsta hemmafest med Rosengren, till Downtown, till Hollywood och slutligen till McDonalds. Vad mer kan en tjej begära? Inte mycket om jag får svara själv, inte mycket.
Jag trodde jag tappat min plånbok idag, jag fick störd panik. Alltså sån panik är inte att leka med. Men den är nu återfunnen under nattduksbordet så livet har gått tillbaka till det gamla vanliga.
Förra veckan var hektisk för man skulle göra massa prov och sådant. Denna veckan blir hektisk för man ska ut massa och sådant. Jag föredrar denna veckan lite tror jag.
It's the sense of touch. In any real city, you walk, you know? You brush past people, people bump into you. In L.A, nobody touches you. We're always behind this metal and glass. I think we miss that touch so much, that we crash into each other, just so we can feel something.
