melo-jävla-di festival

Det abslout bästa med att inte vara hemma en lördag som denna är melodifestivalen. Jag är glad att slippa höra låtarna. Glad att slippa se fula artister som är lame. Glad att slippa läsa löpsedlarna. Glad att slippa melodifestivalen. Jag har aldrig gillat den, kommer aldrig att göra. Kommer alltid ogilla dig som gillar den. Det kommer alltid vara ett moment i vår vänskap eller vad för relation vi kan tänkas ha. Den gör mig arg. Jag var bara tvungen att skriva det. Dessutom är det en grej nu, att inte gilla melodifestivalen. Men mitt hat .. det är rent. Det äkta. Det är starkt. Att jag egentligen orkar lägga ner energi på att skriva det. Men så enormt mycket hatar jag melodifestivalen.

Annars. Helgen. En av dem bättre. Lång, halva är kvar. Men jag är trött nu, liksom utmattad. Jag tror att det inte är självvållat, att det är någon annan som tröttar ut mig psykiskt men det är bara att själv bestämma. Nu ska jag äta en scone som Rosengren bakat. Kanske ta en ruta Marabou Chocklad som man tjackat på IKEA. Eller Ballerina. Valet är svårt.