melrose and fairfax

jag vill inte sätta klockan på 08.00 på en söndag. jag vill aldrig det men framförallt inte på en söndag. jag gillar att sova på morgonen.

men jag vill också till melrose and fairfax flea market så jag åker dit och tippar på att det bli en nap sedan istället.

lördag 9.45pm

updates so to speak

jag har fått klagisar på att jag aldrig updatar min blogg. blogg. rysningar.

jag kan ju bara skriva när jag mår lite dåligt. lite bitter så. och man har ju haft något typ av lyckorus dom senaste 2 veckorna. men nu är ångesten tillbaka. i detta fallet är fan ångest klädd som en person. eller, det är den väl alltid. aa men kanske dags att fatta att man inte ska ha sådana personer i sitt liv då. men nej. jag tror att jag kan hantera det för att jag vart så jäääävla ball nu. det kunde jag inte. tydligen. det värsta är att jag tappade mig. jag hatar att tappa mig själv.

insåg just att det ska bli bra för mig att komma hem igen. har inte fattat det. men NU. nu fattar jag. hur jävla fint sverige kommer bli i sommar.

dessutom. som malla säger. alkoholen. min bästa vän. min dödligaste fiende.

här är vi

mina föräldrar och jag. dom är rätt så grymma.

i väntans tider

nu väntar man på rosengren, jag ska övertala henne till att följa med och shoppa upp pengar vi inte har och äta sushi tills vi spricker. sushi. inte as äckligt.

jag vill hem men ändå inte. jag vill krama min mormor som ligger på sjukhus och säga att hon är världens bästa mormor. för det ÄR hon. alla säger att dom har världens bästa mormor, men jag har verkligen det. hon bor på en liten ö och är liten människa med ett stort hjärta. så ta mig tillbaka till den dagen när jag och andreas hade världens finaste sommardag hos henne förra året. jag, andreas o mormor. bättre än så blir det inte.

34 dagar. då står jag på landvetter, saknar LA och kramar mina föräldrar. jag ska njuta av svensk sommar. om det så regnar varje dag ska jag njuta. ska längta tillbaka hit varenda sekund med.

we are on a break!

until tomorrow i guess

california

ännu en bra dag i LA.

vaknade just och ska dra till venice. men inte nog med det, jag mår fint. på riktigt liksom. LA har en tendens att göra folk sårbara och framkalla ångest. men jag verkar gått förbi det och när man gör det blir LA bara ännu bättre.

det kommer bli svårt att ta sig härifrån. jag kan inte se det. enda stället jag inte är rastlös på, tanken av att åka hem om 6 veckor skrämmer mig. jag vill inte, jag kom just tillbaka.

livet är som allra bäst när inte andra påverkar humöret med. när man inte tillåter det.

unn

idag tyckte jag att jag var värd att inte plugga efter min pilates lektion. gå hem. duscha jävligt länge. käka en räkpasta och njuta av en lång lunch i venice. dra en frozen yoghurt till efterrätt på 3rd street. köpa ett par nya jeans på urban outfitters. komma hem. äta popcorn. kolla på lost och desperate housewives. och sedan, snart, somna. så jag gjorde allt. jag gillar att unna mig. imorgon ska jag unna mig en utgång, dagen efter det med, efter följande dag med. lördagen ska jag unna mig att sova länge, kanske sola och käka frulle på benice. fan va fint jag mått denna veckan. fast det är ju bara tisdag ..

serious back flash!

åh! nu kommer jag ihåg hur det är att jobba. gör fint ont i kroppen, ingen fritid, trött men stash får man. nej, hellre fattig student än rik knegare. fast jag kommer förhoppningsvis fortsätta arbeta, för annars kan jag knappt äta, och det känns lite för fattigt. oball liksom.

salli. hon säger ändå en del sköna saker. vi diskutera vår fransman till chef och vad som va hett med han. då drar salli "det som jag ändå tycker är mest sexy är att han börjat tappa håret".