välkommen hem

Detta är inte nu. Detta var förra sommar ångesten och Barcelona hej dån. Men här är jag nu. Hemma. Det är inte ett moln på himlen, jag har sovit, solat och grillat. Det är fint att vara hemma men ändå inte.

Jag hade kunnat tänka mig en sommar i LA. Jag lämnade när det var rätt bra ändå. Men en paus är alltid bra, det vet jag själv. Men ibland är det svårt att förstå vad som är bra för en. Men blunda, det är awesome att göra. Blunda och putta iväg. Det brukar jag göra. Kanske därför jag inte klarar av att bo här, för här är det inte tillåtet att vara sådan. Men, när ångesten lagt sig blir det min bästa sommar någonsin. Det ska jag se till. Jag förtjänar det kan jag tycka.